Jag känner att jag faller ur bloggandet, inte för att et gör så mycket. Det känns snarare bra. Det tyder på att jag för en gångs skull har vettigare saker som inte innebär att umgås med datorn dagarna i ända. På steneby har jag ingen dator. Har inte ens kollat på TV.  Jag gillar min tillvaro som den är helt enkelt.

Küss på er!

Nu invaderar oljebolagen amazonas regnskog och en massa indianstammar. Smart, men som rubriken lyder: Sådan är kapitalismen. Den är rå och brutal. Elak, självisk och maktgalen.

Som tröst lyssnar jag på den nya skivan från CSS. Inte lika bra som den förra, men den börjar arta sig.

Nu ska jag göra ett nytt försök att få tag på martina.

Kram

Daniel lemma kunde itne starta en starta en bättre kväll för gamla eskdta-elever. Nostalgin flödade, i alla fall under den enda låten vi kände igen. Han var i alla fall storartad i sin charm!

Efter det gick vi till sticky där jag inte stannade så länge. Var tvungen att åka hem rätt tidigt. Hade stannat längre om jag kunnat och jag han bara säga hejdå till ett fåtal av de jag var där med. Hann inte leta reda på de andra. Fårlåt. Jag tycker om er ändå!

Jag ber om ursäkt för att jag är så uppe i mig själv ibland. Jag skulle sagt lycka till till alla. Men som sagt, ni ska veta att jag älskar er! och kommer sakna er jättemycket borta i dalslånged. Jag är i och för sig säker på att vi kommer ses under helgerna när jag är hemma, men en gång i veckan är ju trots allt inte varje vardag som det brukade vara en gång i tiden. 

Jag är också väldigt glad över att jag inte tog det där sabbatsåret som jag  var så säker på att jag skulle ta. Så tack för att ni peppade mig att gå ett år till, det gjorde ni rätt i må jag säga. Jag hade ångrat mig om inte annat.

Med detta hoppas jag att alla får det underbart och att vi ses snart igen!

massa kärlek från mig!