Jag känner att jag faller ur bloggandet, inte för att et gör så mycket. Det känns snarare bra. Det tyder på att jag för en gångs skull har vettigare saker som inte innebär att umgås med datorn dagarna i ända. På steneby har jag ingen dator. Har inte ens kollat på TV.  Jag gillar min tillvaro som den är helt enkelt.

Küss på er!