Det var måndag morgon. Alla klasser från de förberedande ämnena satt förväntansfulla i samlingssalen för att lyssna på mannen som skulle hålla i denna efterlängtade workshopen. Måndagen var underhållande. Han talade om sitt jobb som konstnär och sina idéer och vad han hade gjort. Han gjorde det bra. På eftermiddagen introducerade han oss inför det så kallade "idéskissandet", vilket betyder att man ska på en minut försöka klämma fram en idé som ska ha med ett visst ämne att göra. Det gjorde vi hela måndag eftermiddag.

Tisdag morgon inleddes liksom gårdagens eftermiddag med idéskissande. Detta gjorde vi i några timmar. Minut, efter minut. Och emellanåt frågade han oss om vi hade några idéer om vilket ämne vi skulle rikta in oss på. Alla tänkte: Ska inte han veta det? Skulle inte han ha planerat detta i förväg, innan workshpoen? Man märkte att han gjorde allt av en ren impuls.

Tisdagen, efter lunch gav jag och Amandah upp hoppet. Hea grejjen var ju så jävla tråkig. Vi gick på promenad och sen till biblioteket. Vi gjorde helt enkelt mer nytta än när vi satt i samlingssalen och skissade er idéer som vi ändå aldrig skulle uppfylla.

Igår började jag känna mig sjuk, så jag sov till klockan tolv. När jag kom till dampen senare berättade Hilda att jag skulle vara glad att jag bangade. Jag missade tydligen ingenting. Det gör jag inte idag heller. Hörde ett rykte om att konstnären skulle komma förbi och titta till allas arbetsplatser, men jag undrar om han kan hitta till dampen. Om inte annat får jag väll gömma mig.

 Hur som helst ska jag åka hem idag och det känns skönt. Jag och Pandah ska gå till konsum sen och inhandla godis på färden. Men innan dess ska jag försöka klura ut något att ha som bakgrund i min portfolio.

Detta var ännu ett ointressant inlägg ur Matildas gratisblogg. Tack för att du tog dig tid till att läsa. 

Puss